Denna mannen han är min hjälte, han är min far, en del av mitt liv som jag inte är redo att släppa. Bara tanken av att veta att du har cancer. It's killing me on the inside. Du och jag har gått igenom mycket genom mina 18 år och vi ska inte släppa det redan nu. Du kommer bli bättre. Jag ska inte sluta be för dig. Önskar att jag vore hemma inför din operation, men det är jag inte. Jag älskar dig, glöm aldrig det!

I vintras hade vi en Svenskvinter. Snön slutade inte falla och mörkret föll sakta ner. Kommer ihåg natten då vår första snö kom. Jag tittade ut genom fönstret och ringde till Sara av glädje. Vi begav oss ut för att undersöka den nya snön. Det blev att vi hade snöbollskrig, gjorde snöänglar och en snögubbe. Får inte glömma att vi skrev våra namn i snön också. Det var en fin händelse. Jag hoppas att vi får snö denna vintern med.

Vad kan man säga, det kanske var runt 10 år sen jag tältade för första gången och det gjorde jag med min dåvarande bästa kompis vid namn Louise. Och det var ett otroligt äventyr ska ni allt veta. Vi plockade bär och svamp hela dagen lång. Sen grillade vi. Våra föräldrar fick dock hjälpa oss med grillen, resten fixade vi all by ourselfs. Men en tragisk sak hände. Hon flyttade iväg och vi tappade kontakten. Men här får ni några chamerande bilder på oss i vårat tält och några andra ställen vi var på. Tack för den tiden Louise.

Rubriken talar. Ikväll skapar jag mig en minnesblogg. Där jag en gång framåt i tiden, kan titta tillbaka på min minnesblogg och minnas alla dem underbara minnerna jag hade tänkt spara här. Mitt första inlägg. Kommentera gärna. Ciao